Albumaktuella Skator på vinterturné
Den 21 augusti släppte Skator det efterlängtade ”År”, hennes första album på sju år. Nu presenteras en serie spelningar som tar den nya musiken till Stockholm, Göteborg och hemstaden Umeå.
Skator (Lina Högström) är tillbaka med nytt album: ”År”, producerat av Fredrik Swahn (Melody’s echo chamber, Anna Järvinen) och Jacob Haage (El Perro del Mar). Skator har hyllats för sitt säregna berusande uttryck som förflyttar lyssnaren till en plats bortom det vardagliga. Låtarna på “År” är placerade i kronologisk ordning som ett år, med början i ljusaste vår och med slut i vinterns brungrå snödrivor. Albumet kretsar kring tidens gång.
Röster om Skator:
”Okonstlat men charmigt folkpopmodus om björnarna som gått i ide, vinterns sista snödriva och körsbärsblomningens jubel” – SVD
”En modern sångcykel om årstidernas växlingar” – DN
”År dryper av nyskapande. Det är konstnärligt och poetiskt – skivan tycks nästan befinna sig i en annan värld” – TT
”Varenda ton och textrad verkar genomtänkt, men musiken ger ändå inte intrycket av att vara övertänkt eller stelnackad, utan snarare intuitionsstyrd” – Popmani
”Jag vill skriva ned varenda rad, spara dem någonstans. Det är otroligt träffsäker poesi” – HYMN
”Lika delar Stina Nordenstam, västerbottnisk berättartradition och Sara Parkman” – NWT
Mattias Alkberg, artistkollega och vän om nya albumet:
När man hör eller ser något nytt så dras man lätt till en sorts beskrivningar av kända fenomen. Och på grund av rädsla för att göra fel, känna fel rentav, försöker man skämta bort det, förenkla det. Beskriver det som kitsch. Eller om det är det tydliga i kitsch som gör att man möjligen omedvetet associerar så. Man tycker det man varit med om är så märkvärdigt och man vill dela med sig av detta, så fort som möjligt. Så man väljer största gemensamma nämnaren, den med grällast färger. Väl medveten om att just kitsch lika gärna kan ha en repellerande effekt. Det är bara min egen iver som väljer den vägen, du måste höra på det här fort, det är så bra!
Men det här är inte kitsch, och jag vill egentligen inte försöka locka in någon den vägen heller. Så jag måste börja om.
Det finns inget annat som låter så här. Inget jag kan beskriva och jämföra med, rent allmängiltigt. Alice Coltranes andliga skivor under tidigt 80-tal, vem har hört dem? Sergius Golowins “Lord Krishna von Goloka” från ´73?
Samtidigt: det är melodibyggen som har lika mycket att göra med Franz Schubert som Brian Wilson och Joni Mitchell. Och texter som påminner mig om Bodil Malmstens fjäderlätta komplexitet och Allen Ginsbergs fria associationsrim. Men egentligen är det här helt eget. Det är jag som nervöst amatörpsykologiserar sönder detta mästerverk. ”År” är en av de bästa svenska skivorna någonsin. Den liknar inget och är sig själv nog. Efter en lyssning tänker du ”Vad är detta? Jag måste lyssna igen.” Efter andra eller tredje lyssningen är du fast och måste lyssna igen och igen. Gå till biblioteket och låna diktsamlingar. Leta bortglömd musik på obskyra ställen. Det är en skiva som förändrar dig. Det är ju det du vill också.
– Vänligen,
Mattias Alkberg, Luleå, 2020.
Släppet av ”År” firades på Trädgården i Stockholm under två kvällar. Tillsammans med en symfonisk orkester framförde Skator hela albumet både för publik på plats och via en livestream till hela världen. Under vintern 2021 blir det en serie spelningar, med både ny och gammal musik.