När hennes liv kraschade började låtar fullkomligen forsa ut ur Irya Gmeyner. Denna kreativa flod ledde så småningom fram till ”You”, hennes debutalbum under aliaset April Snow.
Irya, som flerfaldigt prisats för sin musik till filmer och tv-serier, var under hösten 2022 också aktuell med ljudspåret till senaste säsongen av ”Tunna blå linjen”.
När Irya Gmeyner skrev musiken till “Tunna blå linjen” kunde hon applicera och relatera många av låtarna hon skrev till sitt eget liv. Skivan ”You” handlar om relationer som på olika sätt påverkat henne starkt. En nära vän, ett ex eller hennes kille. ”Alla låtar riktar sig till ett ’you’ men så här i efterhand kan jag tydligt se att jag även skrev en del till mig själv. I bemärkelsen att lyssna på mig själv, peppa och ’ta tag i saker och gå vidare’.”
Irya Gmeyner har rosats och prisats för musiken som hon, ofta i sällskap med Martin Hederos, har gjort till filmen ”Comedy Queen” samt tv-serier som ”Systrar 1968” och ”Tunna blå linjen”. Sistnämnda serie har hon fortsatt jobba med nu när den under hösten går in på säsong 2.
Den 28 oktober släpptes hennes debutalbum under artistnamnet April Snow. Skivan tar sin utgångspunkt i ett uppbrott som efter tio år hastigt lämnade henne utan bostad, band och inkomst. Kvar stod Irya med ett enormt behov av att få ventilera all sorg och ilska. Ett urval av de låtar hon då skrev utgör ”You”, ett album som stämningsladdat och suggestivt växlar mellan det sårbara, det sköra, det kraftfullt egensinniga.
Artistnamnet valde hon utifrån var hon befann sig som människa – vid en brytpunkt i livet, en plats där ingenting längre kan tas för givet. ”Aprilväder är kallt och varmt samtidigt. En sekund är det sol och vår känsla, i nästa är det snöstorm och vinter igen.”
Irya växte upp i Delsbo i Hälsingland, där en rysk lärare lärde henne spela balalajka – och det var det instrumentet hon sedan kom att uppträda med som tonårig gatumusiker i York i England. Trots att det intensiva spelandet ledde till en inflammation i armen fortsatte hon som gatumusiker för att försörja sig, ända tills armen gick sönder helt. En läkare sa då till henne att hon aldrig mer kommer att kunna spela balalajka. Irya tänkte att hennes liv var över. Men en gammal musiklärare hörde av sig och sa till henne att hon måste använda sin röst, att världen behöver höra den. ”Dessförinnan hade jag inte tänkt på min röst, även om jag sjöng mycket på pubar på kvällarna och i andra sammanhang. Men det var mest för att få in extra pengar. Jag had aldrig tänkt att jag skulle bli sångerska.” ”Flera gånger i mitt liv har förändringar skett i samband med personliga katastrofer: antingen som den gången i form av en fysisk skada eller, som med skilsmässan, en annan krasch.”
Efter tiden i England flyttade Irya som sjuttonåring till ett kollektiv i Barkarby utanför Stockholm där hon med sina vänner startade ett gymnasium och ur detta sammanhang uppstod Cirkus Cirkör och musikgruppen Urga, där Irya var frontfigur. I många år turnerade hon världen över med både Cirkus Cirkör och Urga, sedermera även bandet Irya’s Playground. ”I många år rullade det på i 180. Jag är sådan som person, det är alltid ett högt tempo. Men i längden blev det tröttsamt att bo i en resväska och aldrig riktigt hinna landa.” Irya bestämde sig för att försöka landa och grundade Gipomusic (Girl Power Music), ett projekt som jobbar för att stärka unga tjejer som vill bli artister. ”Det är ett slags sammanhang, en mellanlandning efter musikskola och innan det verkliga musiklivet tar vid. Något jag själv hade velat ha när jag började med musik, någonstans där du kan testa dig fram utan att bli dömd men få feedback och pepp.”
Irya växte upp i Delsbo med sina engelska föräldrar som hade flyttat dit med gröna vågen i slutet på 70-talet och där varit med om att starta en Waldorfskola där Irya gick. “Vi fick inte titta på TV hemma. Men pappa hade en TV på vinden dit han smög upp och tittade på engelsk fotboll. Mamma jobbade ofta natt och pappa var borta så då kunde jag smyga upp och titta på tv-serier.” Kanske var det på grund av att det var förbjudet som Irya blev besatt av tv-serier och filmer. I högstaidet fanns det en filmklubb i Delsbo som öppnade upp dörrarna till en helt ny värld. Sedan dess har filmen varit en passion för Irya.
Med åren och ökad erfarenhet växte sig lusten att själv skapa filmmusik allt starkare. 2018 gjorde stod hon så för ljudspåret till tv-serien ”Systrar 1968”, om ungdomsrevolt och kvinnlig frigörelse. Där samarbetade hon med pianisten/multiinstrumentalisten Martin Hederos, känd från The Soundtrack of Our Lives, och duon har sedan fortsatt att jobba ihop i andra projekt, inklusive April Snow. ”Martin och jag har ett bra flow tillsammans. Martin är en fruktansvärt bra musiker och jag är bra på melodier och att hitta en känsla och ett sound för låten”, säger Irya. “Vi kompletterar varandra väldigt bra och någonstans i grunden har vi samma referensramar i musiken även om vi tycker olika ibland.”
Även Filip Bekic och Povel Olsson har varit med och skrivit låtar till skivan, som gästas av Elias och Ane Brun som bidragit med text. Skivan är producerad av Irya Gweyner ihop med Povel Olsson.
”The XX, PJ Harvey och Billie Eilish har varit inspiration under arbetet med skivan. Jag ville få en intim och lite kantig känsla med tydliga melodier och personliga texter.”
